Emerentia Leifsdotter Lund: ”Skriva är det enda jag kan ju”

Emerentia Leifsdotter Lund är copywriter på reklambyrån SCP i Göteborg. Hon har gått reklamutbildningen på Berghs, och skrivit för Djungeltrumman, Nöjesguiden och Göteborgs-Posten. I ett inlägg på sin blogg berättar hon om hur det kommer sig att hon blev copywriter:

Jag brukar ofta säga att jag inte kan någonting annat än att skriva, min pappa invänder alltid, han säger att jag kan en massa saker. Så säger han: ”en massa saker”. Och så kanske är fallet, jag kan gå ner i brygga, jag kan laga två maträtter, jag kan byta skivor i barer och jag kan sköta presskontakter åt mer kända människor. Men någonstans betyder det absolut ingenting.

Det kanske låter kanske tråkigt, eller kanske hårt, eller kanske idiotiskt. Men det är sant.

När man inser vad man kan, och samtidigt vill göra, då känns allt det där andra helt betydelselöst. För när man vet vart ens egna färdigheter och ens egen vilja korsar varandra i ett koordinat-system, då vet man också åt vilket håll man ska försöka nå.

När jag kom på att det enda jag kunde var att skriva skrev jag helt enkelt ner de yrken som kunde verka intressanta: journalist, skribent, krönikör, broschyr-skrivare, författare. Längre kom jag inte. Jag avbröts med ett telefonsamtal från Forsman & Bodenfors, de frågade om jag var intresserad av att vara deras ateljéassistent i ett år, klippa och klistra, pilla i Photoshop, montera, jobbajobbajobba helt enkelt. Under intervjun rekommenderade jag min kompis och när de ringde och sa att de var mig de ville ha sa jag att jag ville tänka på saken.

Jag hade ingen aning om vad Forsman & Bodenfors var, jag hade aldrig tänkt på att någon skrev reklamen, eller att någon kom på den. Reklam liksom bara fanns där, som ett brus, utan personer bakom. Ibland var reklam rolig (Ipren-mannen) och ibland var den verklighetsfrånvänd och ointressant (Red Bull, Libresse) men framför allt fanns det bara där, utan mänskligt ansikte.
Det blev i alla fall ett år på Forsman & Bodenfors. Vips! sa det, så hade det gått ett år, efter det året hade jag, utan att säga något sökt in på Berghs. Och kommit in. Och så gick tiden sådär fort igen. Vips! så var jag copywriter. Och det kändes helt naturligt. Det enda jag kan är ju att skriva.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *